Sådär, nu är allt klart och några premiär rader är nerskrivna:-)

Välkomna till min nya värld:
http://sarahslivochtankar.devote.se/

Tack bloggen för den här tiden, nu ger jag mig ut på nya äventyr!

Hoppsan vad tyst det blev här den senare veckan! Jag som utlovat frekventa uppdateringar och rapporter från Skåne till er alla:)

Skärpning fröken Nyman!

Jag och Isak har haft full fart den senaste veckan. Varit i både Lund och Eslöv på mamma/bebishäng, gått en hel del dag på fina Emporia, grillat korv i Harlösa och myst massor förstås<3

Jag börjar skaffa mig ett litet nätverk här nere nu, personer jag trivs mkt bra med:)

Vi njuter också maximalt av våren, som nu enligt mig, på riktigt intagit Skåne. Nu har haft 3-8 grader varmt flera dagar i rad, solen värmer ljuvligt och vinterjackan är inte att tänka på, såvida du inte är sugen på bastubad! Nu längtar jag efter skinnjacka och converse skor! Vi går långa härliga promenader och njuter till max. Att få barn i februari och dessutom bo i Skåne var en mycket bra kombo!!!

Ska se om jag kan få till den lilla bloggflytten idag. Designen är färdig och alla inlogg är kirade, ja men då kör vi helt enkelt!

Kika in lite senare så lägger jag upp en länk till den nya adressen:)

Vill passa på att skicka en extra tanke till alla mina kirurgsjälar nu. Ni är grymma och helt underbara. Ni sliter som djur har jag förstått... Det gör mig ledsen, men att höra och läsa om er kämparglöd gör mig tårögd! Finare kollegor finns inte<3 jag skulle inte byta bort min ledighet hemma med Isak mot något i världen, men visst sjutton saknar jag takvåningen på US Linköping.

Puss på er!

Varje dag just nu är som ett ända stort lyckorus. Jag kan spendera timmar med att ligga och titta på min lilla kille eller ha honom sovandes på mitt bröst precis som en liten groda<3

Jag är sanslöst lycklig och så stolt! Mitt liv består av två fantastiska killar, tre om man räknar med älskade pappa. Visst förstod jag att det skulle bli helt underbart att få barn och alla pratar om denna gränslösa kärlek man känner till de små. Jag förstod nog bara inte vidden av det och att det kunde ta mig så med storm<3

Isak har bara funnits i våra liv två veckor lite drygt, men faktum är att han växt i magen på mig i nio månader innan, och det gör det hela enormt häftigt! Detta är verkligen vår lilla skatt, som vi är så stolta över och älskar så gränslöst mkt<3

Detta blev ett väldigt kärleksbetonat inlägg med mkt svammel, men så får det vara ibland! Jag försvarar mig med min lilla bubbla jag befinner mig i:)

Igår vaknade jag med lite pirr i magen och mycket lycka i kroppen:)

Igår fick nämligen Isak träffa första delen av klanen Nyman<3 min älskade mamma och min ena syster var nere i Malmö för en hel dag med mys, prat och häng! Jag var överlycklig och mycket stolt att få visa upp Lilleman och våra gäster var saliga och snabbt sålda:)

Isak verkar ju vara någon slags mönsterbebis och skötte sig med bravur. Knappt ett skrik på hela dagen. Det enda är väl det ständiga fisandet! Hur mycket fisar kan en liten bebis producera egentligen? Min lilla kille har iaf en mindre kanonkula till rumpa:) så alla ni som vill gosa och hålla den här lilla skrutten, räkna med mycket smatter i byxorna!!!

Dagen blev superlyckad iaf och jag njöt varje minut av att hänga med mor och syster<3 nu är första Linkan besöket i stort sett färdigplanerat också!

Himla stiliga systrar jag har alltså:

Igår kväll hade jag en sambo och fästman med mycket ångest och vånda i kroppen. Imorse ringde nämligen hans klocka sådär hemskt tidigt igen och det var dags att arbeta....

Andreas här varit hemma sina 9 av 10 möjliga pappadagar i samband med att Isak kom till världen. Den 10:e tar han ut på onsdag då vi skall få finfrämmande:-)

Med andra ord har jag och Lilleman fått klara oss helt på egen hand. Något som gått som en dans. Efter lite amning vid sexhugget sov vi vidare och klev inte upp förrän 10. Verkar än så länge som att Isak går i mammas fotspår med att starkt ogilla tidiga mornar:-)

En lugn och skön dag hemma har vi haft utan större panikstunder från någon av oss. Ända lilla minuset för dagen är att det inte blev någon promenad. Orsaken till detta var vädret... Hela förmiddagen vräkte blötsnö ner som på eftermiddagen övergick i ösregn och nu är redan all snön borta. Vad skulle det vara bra för?!

Jag vet, det finns inga dåliga väder, och jag har ett superfint regnskydd till vagnen. Jag har dock ingen bra regnjacka och i ärlighetens namn det är inte ens två veckor sedan jag födde barn. Med viss dramatik som några av er vet.... Jag skall ge er en full förlossningsberättelse när jag själv fått samla ihop historien och känslorna runt omkring den. Med anda ord, vi tog en lugn dag på hemmaplan med mycket mys<3

Superduon:

Gårdagens datum var ju onekligen ett mycket speciellt sådant. Ett datum vi sedan den 3/8 haft tankarna så enormt fokuserade mot. Ett datum som varit svar på många frågor och en dag som vi längtat så enormt mycket till<3

Igår var alltså vår 'riktiga' bf!
Bf= beräknat födelsedatum
Alla bf är plus/minus två veckor. I slutändan är det ju det lilla livet i magen som bestämmer när den vill titta ut:)

Visste ni att endast 4% av alla bebisar föds på bf?!

Många kvinnor har också kanske två bf. En bf som är baserad på kvinnans senaste mens (första dagen). Den andra är den som dateras efter det första ultraljudet. För oss skiljde det endast 3 dagar mellan dessa.

Enligt min mens: 12/2
Enligt första ultraljudet: 15/2

Men som sagt nu sitter jag redan här med min underbara lilla kille<3 Idag blir Isak 10 dagar gammal. Helt sjukt, var har de dagarna tagit vägen?!!

Bland det konstigaste med att inte vara gravid längre är att inte ha någon stor mage. Hur klumpig jag än kände mig så var det ju ändå en del av mig. Måste också erkänna att visst saknar jag att känna de små sparkarna inifrån!

Dock så får jag just nu kalla kårar när jag möter gravida. Lite panik växer sig i mig och en obehagskänsla infinner sig. Det var riktigt tungt på slutet för min del, framförallt mentalt och att se en gravidkula ger mig flashbacks direkt...

Galet att jag för endast 11 dagar sen såg ut såhär:

Jag har totalt tappar uppfattning om veckodagar, tid och rum. Konstigt det där hur en liten, liten individ kan vända helt upp och ner på allt:-) han får så gärna göra det<3

Detta gör också att man glömmer en hel drös med saker. bland annat upplyste mamma mig om att jag faktiskt snart fyller år genom ett sms där önskningar efterfrågades, hihi!

När jag slog på Nyhetsmorgon igår morse insåg jag att det är ju alla hjärtans dag. Egentligen är jag väl ingen megafantast av denna dag, men visst sjutton är det härligt med lite extra kärlek och omtanke. Jag minns vår första hjärtedag tillsammans, som vi båda pysslade och förberedde:-) det var även denna dag vi definitivt bestämde att vi skulle vara ett par. Vi vägrade dock båda ha alla hjärtans dag som årsdag och därför tog vi helt enkelt dagen vi träffades, även om detta datum är nästan en månad tidigare:-)

Vår dag igår var lugn och behaglig. Natten innan var lite kinkig och vi hade nog alla tre en hel del grus i ögonen. En kortare morgonpromenad, en storhandling på maxi för att sedan avslutas med världens lyxigaste och även enklaste middag!

Nämligen musslor!!!! Vi älskar det båda två och det är inte alla avancerat att tillaga. Vi kör på Ica's frysta och använder receptet på baksidan av förpackningen med ett tillskott av morötter.

Galet gott!
Att Lilleman tog sig en stadig sovlur under hela middagen var nog vår bästa alla hjärtans dag present<3

Mitt uppe i allt bebismys kastar jag ut en liten förvarning till er...:-)

Jag skall byta bloggadress och bloggportal. De små stunderna som Lilleman ger mig mellan amning och mys pysslar jag med att designa och pyssla med den nya sidan.

Självklart kommer det länkar och adresser när jag är klar!

Håll till godo;-)

Idag kom ett bud till oss med något jag tycker är så fint och gulligt, nämligen blomsterbud. Tre fantastiska buketter har letat sig in i hemmet de sista dagarna som nu doftar ljuvligt och verkligen lever upp med vackra kvistar och knoppar:-)

Vi mår väldigt bra här hemma. Myser, sover, ammar och njuter av varandra.
Jag & Andreas försöker lära känna vår lilla kille som bara ger oss tonvis med kärlek och värme<3

Att ligga alla tre i sängen och mysa slår nog allt här i livet. Vi har berikats med en väldigt snäll bebis som sover många timmar men givetvis vill snutta på sin mammas bröst en hel del också.

Vi har sista tre dagarna gått några små promenader också. Helt fantastiskt skönt och jag fullkomligt älskar att rulla vagn. Det går inte fort fram men det är underbart skönt. Vi stannar dessutom längs med vägen och känner så lillfisen inte är kall eller bara att han andas, hihi. Lite noja finns det allt i mamma hjärtat.

Han var värd varenda millisekund av väntan och smärta, vår älskade lilla Isak<3

Ni vet alla varför det blev sådär tyst här några dagar....:)

I onsdags, 6/2, klockan 15.36 föddes den lilla gosen som sparkat loss i magen på mig senaste 9 månaderna.

Säg hej till Isak<3

Nu är vi hemma och myser efter några dagar på bb. En längre rapport kommer då vi fått ordning på rutiner och piggnat till lite mer.

Mitt liv består nu av två fina prinsar;

Helgen svisade förbi i ett rasande tempo, dagarna går så galet fort och framförallt lördagar och söndagar när Andreas är hemma flyger förbi! Det blev i vilket fall som helst en mycket trevlig helg. Helt otroligt nog så satt jag faktiskt inte bänkad framför schlagern i lördags, visst sved det lite i hjärtat men när nyfunna bekantskaper bjuder in till 30 årsfest och humöret faktiskt är riktigt på topp kan man inte säga nej.

Ett beslut jag var väldigt nöjd med, jag drog på mig den partyklänning som nu avverkat en stadig skara fester (den enda som sitter snyggt nu för tiden), la en riktig party make-up, våfflade håret och slängde ner några alkoholfria öl i en systempåse. Festen var väldigt rolig, jag kände mig pigg och välmående och känslan av få känna sig snygg var fantastisk. Visst värmer det i hjärtat när såväl värdpar som några andra gäster berömmer än för sitt utseende:-)

Som jag sa när frågan ställdes hur i hela friden jag orkade?! Det här något jag älskar! Jag är en riktig partypingla, jag bangar aldrig, det vet ni! Jag älskar att få styla till mig, dra på de höga klackarna och dansa tills natten blir dag.

Nu kommer jag bli mamma vilken dag som helst, jag inser att mitt liv kommer förändras enormt mycket. Prioriteringarna kommer bli väldigt annorlunda och en ny liten varelse som vara mitt allt. Men en sak kommer inte ändras... Jag kommer alltid vara Sarah! Mina intressen kvarstår även om jag träder in i en helt ny roll. De kan inte få lika stort utrymme, men de finns kvar! Jag längtar galet mycket efter en riktig partykväll med vin, höga klackar och dunka dunka på stereon! Jag inser ju att jag förmodligen blir full som en kastrull efter ett glas vin men så får det väl vara helt enkelt.

En fin vän sa till mig, efter att jag berättat att partypinglan skulle bli mamma, partypinglan finns kvar, hon får bara ta paus ett slag.

Mamma eller ej, jag kommer alltid vara Sarah!

Det flesta av er vet säkert mycket väl att jag är en riktig schlager-nörd, jag älskar schlagern och jag älskar melodifestivalen! Detta påkostade jippo i glitter och glamour faller mig precis i smaken. Jag tycker sällan alla låtar är bra, nej jag hittar mig ett femtal favoriter som sedan snabbt hamnar på min senaste spotify-lista! Nej, jag gillar hela kitet helt enkelt. 6 sköna lördagar framöver kan man bänka sig och följa det hela:-)

Självklart inhandlades årets tidning tidigare i veckan och jag har pluggat på startfältet och lyssnat igenom små glimtar av årets första åtta bidrag. Generellt sett är det ett genomgående ganska blekt startfält i år vill jag påstå, jag saknar den där riktiga superstjärnan som levererar en given hit oavsett vem som segrar. Åh andra sidan gör detta tävlingen extra spännande i år, mer som en öppen bok där egentligen vem som helst kan ta hem det.

Det allra bästa enligt mig är nog årets programledare, åtminstone en av dem, Gina Dirawi är en stor favorit hos mig. Jag har läst hennes blogg länge, diggar henne massor i musikhjälpen och jag älskade henne när hon ifjol var en tredjedel av programledarna!!! De blir en klar favorit att kika på!

Så vänner, nu köööör vi!

Idag har jag och Andreas uträttat ett i min bok mycket fånigt ärende, dock väldigt viktigt sådant.... Framförallt för den lilla krabaten som växer i magen på mig. Åh tro mig växer gör den, den saken är kontrollerat via dagens ultraljud. En helt fantastisk barnmorska, tala om rätt kvinna på rätt plats, gav kommentaren 'en mycket fin bebis' det är lycka det<3

Men åter till saken. Klockan 13.30 hade vi bokat tid på Familjerätten här i Malmö, väl där togs vi in i ett rum, dörren stängdes och jag fick sedan såväl muntligt som skriftligt intyga att Andreas bidragit med de små simmarna som gett oss det lilla livet som ännu ligger och sparkar loss i magen. Vi hade båda lite svårt att hålla oss för skratt och mina smileband tenderade åka långt upp på kinderna, haha!!!

Himla tur att det var en trevlig, go och ung tjej som tog emot oss. Tänk om det suttit värsta surkärringen där, då hade jag nog avlidit. Jaja, alla papper blev signade och vårdnaden delas nu om lilla skrutten! Kändes ganska skönt att ha detta gjort nu, inget jag vill spilla tid på när en liten varelse skall ha min fulla uppmärksamhet samt att om något nu skulle gå tokigt råder det inga tvivel om vem som är pappa. Hemska tanke, men tänk om Andreas skulle behöva strida för att bevisa att skrutten är hans, usch!!

Detta leder mig osökt in på den ilska jag har inom mig gällande allt detta.... Som ni vet, vi är inte gifta, inte ens säkra på vi kommer bli, och då måste sånt här göras. Vi har olika efternamn och vi har inte lovat att äkta varandra i evighet, då måste vi helt plötsligt styra med sånt här trams! Sverige vilket år lever ni i???

I min kalender står det nu 2013, inte 1813. Jag tar det egentligen som en förolämpning allt detta, i min mening är det samma sak som att säga, gifta personer är inte otrogna och ogifta är det! Vilket bullshit alltså!

Jag hänger absolut inte ut Familjerätten, detta är deras jobb/skyldighet, tyvärr, grundat på att Sverige har en bisarr, för att inte säga diskriminerande lagstiftning. Så vitt jag vet har vi en jämställdhetsminister i detta landet, vore inte detta en ypperlig fråga för henne att ta tag i, är det en hon förresten?!

Faderskap grundas tydligen på om man är gift eller ej, jag trodde det handlade om kärlek och längtan efter att bygga en familj. Det skall verkligen inte avgöras om man svarat ja till varandra! Upprörande är väl bara förnamnet!

Gjort är gjort iaf, men denna gången är jag långt ifrån nöjd. Jag finner mig i, men jag kan inte acceptera det.

.... Tyvärr

Blev visst några dagars tystnad här och jag misstänker att en och annan av har slagits av tanken ' undra om de är på bb?'

Jag är själv en mycket flitig bloggläsare och när man följer personer som skaffat sig en kula på magen och beräknas få vilken dag som så är spänningen olidlig när det helt plötsligt blir tyst några dagar:-)

Men inte denna gången.... Men tro mig, jag är galet redo! Barnkläder är tvättade, säng & vagn är bäddade, den där såkallade bb-väskan har packats med några saker och kom ihåg lappen sitter på kylskåpet. Ja, jag vet man vet aldrig vad som händer och saker kan bli långt ifrån vad man tänkt sig men jag är ett planeringsfreak som har kontrollbehov. Det pratas ju om att man kommer till en punkt när man inte vill annat än föda barn och jag kan säga som så att jag är definitivt där! Det får göra hur j*vla ont som helst bara den här lilla saken behagar komma ut nu!

Ni som gått igenom detta hur tolkar jag att ljumskarna/bäckenet sedan ett par dagar tillbaka gör vansinnigt ont och en mensvärk som inte är att leka med bråkar med mig kvälls- och nattetid?

Denna bilden togs härom kvällen... Jag spyr förövrigt på de två hyllplanen i garderoben som nu fylls med de få plagg som går på denna kulan! Ge mig en bebis, min kropp tillbaka och en garderob att komma i!

Idag har jag och Andreas haft varsin ring på vårt vänstra ringfinger i två års tid. På dagen är det två år sedan vi drog till London en weekend och samtidigt passade på att utväxla de där små sakerna. Vi gjorde ingen alls stor sak av det hela, vi åt en fantastiskt tid middag för att sedan dricka vin och mysa på hotellrummet när vi tog på oss ringarna.

Andreas hade inte friat till mig, jag hade inte friat till honom. Hösten innan hade jag under söndagskväll ställt frågan om vi inte kunde förlova oss. Jag tyckte att det skulle vara ett fint sätt att ta förhållandet till en lite högre nivå samtidigt som jag tycker att det är enormt fin symbol på en samhörighet två personer emellan. Min karl höll med mig precis och saken var klar:-) vi enades om att iaf åka iväg och göra något speciellt den dagen men verkligen inte mer än så.

Vissa av er tappar säkert hakan nu, men jag skulle inte klara av ett helt oväntat frieri på typ restaurang eller nått. Jag skulle få sådan panik och bli så obekväm. Nej det hår blev så mycket mer vår stil. Lugnt, mysigt och simpelt. Får väl anses som succé med tanke på att jag är kärare än någonsin och dessutom nu har en kula på magen<3

När jag ville förlova mig hade jag knappt en tanke på bröllop och giftermål. För mig hör inte förlovning och bröllop ihop. Förlovningen är en fin symbol där man visar att vi vill vara vi och vi hör ihop. Bröllop för mig handlar nästan enbart om detaljer på papper i min värld. Vi drömmer inte om bröllop och har inga planer på det, om och när det i så fall blir det får framtiden utvisa.

Ni behöver inte hålla med mig och självklart gör alla som man vill, men med detta inlägg vill jag nog säga dels till alla brudar, våga ta initiativet och killar koppla inte ihop förlovning med bröllop.

Våra är inga märkvärdiga saker, men vi älskar dem och de passar oss perfekt! Min är i silver och Andreas är i titan. Modellen är den samma och märket är Schalins.

Trots att man är höggravid sitter ringen fortfarande som den ska, underbart<3